Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

Svärdet i sjön

En kvinna med ljust hår står bredvid en en gråhårig man med glasögon. Kvinnan har blå latexhandskar på sig. På bordet intill dem ligger en pappask med ett formskuret underlägg där ett gammalt, rostigt svärd ligger. Båda personerna tittar in i kameran och ser glada ut.
Fotograf: Conchi Gonzalez, Jönköpings Läns Museum

Förra sommaren gick en 8-årig flicka och letade pinnar i sjön Vidöstern i Småland medan hennes föräldrar lade i båten. Att detta nu har blivit en världsnyhet beror på att ett av fynden inte var någon pinne utan ett svärd från järnåldern!

Svärdet på SVK

Nu är svärdet hos Studio Västsvensk Konservering för röntgen och konservering. Innan vi kan starta arbetet kommer prover att tas för olika analyser, som till exempel kol 14 -analys. Konserveringen kommer förhoppningsvis att kunna ge mer information om material och uppbyggnad - och naturligtvis bevara fyndet för framtiden.

Trä och läder

Det som gör fyndet särskilt intressant är att svärdet fortfarande ligger i sin skida och att fyndet är så intakt. Svärdsskidan ser ut att vara uppbyggd av en balja av trä klädd med tunt läder. Möjligen ligger ett skikt av päls på insidan av träbaljan. Likaså kan slidan vara surrad med garn. Själva järnsvärdet har naturligt nog korroderat och trä- och läderdelarna har dragit år sig järnkorrosion, men de förefaller inte vara helt mineraliserade. 

Vi uppdaterar!

De olika delarna (svärd och svärdsskida), som gör fyndet särskilt intressant, gör samtidigt konserveringen mer komplicerad eftersom de inte går att sära på. Konservatorn måste därför hitta ett sätt bevara både det korroderande järnet och de nedbrutna trä- och läderdelarna. Vi återkommer med mer information på denna sida allt eftersom arbetet fortskrider!

Uppdatering 25 oktober

Svärdet har nu röntgats och arkeologerna på Jönköpings läns museum har fått reda på en del intressanta och spännande detaljer. Bland annat finns intressanta mönster på klingan som kan ge en del svar på hur svärdet kan vara tillverkat.
Läs gärna mer på Jönköpings läns museums blogg!

Uppdatering 22 oktober 2019

I förra veckan levererades det konserverade svärdet till Jönköpings länsmuseum efter ett drygt år i konserveringsateljén. 

en röntgenbild av ena halvan av ett svärd. Svärdsknapp, parerstång och övre delen av svärdet syns. På bilden finns också måttangivelser.

En arkeologisk sensation

Det mönstervällda svärdet, med ett handtag skuret i ask och med klingan nedstucken i en svärdsskida av aspträ och läder, innebar inte bara en arkeologisk sensation. Det var också ett komplicerat konserveringsuppdrag. Under århundradena hade det organiska materialet brutits ned och järnet korroderat så att korrosion hade trängt in i överallt, vilket gjorde det omöjligt att separera delarna.

Efter röntgen och dokumentation rensades svärdsknapp och parerstång mekaniskt för att komma så nära en originalform som möjligt. Vi använde skalpell och mikrobläster.

Att urlaka eller inte urlaka?

Första beslutet att ta var ifall svärdet skulle urlakas på salter som - om de fanns - kunde orsaka fortsatt korrosion. Hur skulle en eventuell urlakning kunna ske utan att orsaka skada på trä- och läderdelarna? Några urlakningstester gjordes med två olika alkaliska urlakningsbad - dels på avlägsnad korrosion, dels på en lös bit - för att få en liten uppfattning om mängden klorider. Kloridmängden visade sig vara ganska låg och detta i kombination med riskerna för att det organiska materialet skulle ta skada vid en urlakning gjorde att vi valde att inte urlaka svärdet. Skulle det bli problem med korrosion i ett senare skede kan det lösas genom att förvara och visa svärdet i en kvävgasmonter.

Svärdsskida och handtag rensas

Nu kunde ytorna på svärdsskidan och handtaget börja rensas från sediment och korrosion. Först gjordes detta försiktigt med vatten och pensel. Sedan användes en kemisk komplexbildare som har förmågan att binda till sig järnjoner och därigenom lösa lite av den järnkorrosion som täckte ytorna. Rengöringen fick avbrytas när små fragment av läderytan började lossna.

Att välja impregeneringsmedel

Nästa stora beslut att ta var vilket impregneringsmedel som skulle användas för att hjälpa till att stötta cellerna under vakuumfrystorkningen, så att krympningen skulle bli så liten som möjligt. Handlar det om föremål som består av enbart trä eller läder är impregnering med polyetylenglykol (PEG) följt av vakuumfrystorkning den vanligaste metoden. Problemet uppstår om man har ett föremål som också har delar av järn - som ett svärd – eftersom PEG är i sig är både lite surt (pH på ca 5) och hygroskopiskt, alltså att det drar åt sig fukt. Detta, i kombination med att svärdet inte hade urlakats, var inte en ultimat lösning.

Efter samtal med kollegor och en testserie som utföll väl beslutades att istället för PEG använda D-Mannitol, som är en sockeralkohol (polyol). Fördelarna med D-Mannitol jämfört med PEG är att den har ett neutralt pH och att den är en liten molekyl vilket gör att den lätt tränger in i cellerna. Detta i sin tur gör impregneringstiden kortare. Koncentrationen kan vara lägre, vilket gör att man tillför mindre material till föremålet. Dessutom går torkningen också fortare. D-Mannitol är inte heller hygroskopiskt, det drar alltså inte till sig fukt från omgivningen förrän vid omkring 90 procent relativ luftfuktighet. Det är förstås inte oviktigt när det finns metall med i bilden. Nackdelarna är att den är något sprödare än PEG och att det lättare bildas mikroorganismer i badet.

Lyckade resultat

Efter omkring två månader var impregneringen och torkningen klar. Resultaten var på det hela taget lyckade. På några ställen behövdes trä- och läderytorna säkras för att inte släppa från svärdet. Detta gjordes med en tunn lösning av Klucel (hydroxypropylcellulosa). En specialinredd låda tillverkades där svärdet nu ligger säkert till dess att det ska ställas ut på Jönköpings länsmuseum.

Mer om konserveringen finns på Jönköpings läns museums blogg!

Läs också mer om historien bakom fyndet:
https://jonkopingslansmuseum.se/nyheter/kategori/arkeologi/attaaring-fann-jarnalderssvard/.

Senast uppdaterad: 2019-11-14 10:14