Denna webbplats använder teknik som troligen inte stöds i din webbläsare, därför kan vissa saker se konstiga ut eller inte fungera. Vi rekommenderar att du byter till en modern webbläsare istället.
Gå direkt till huvudinnehållet

Två clowner, nej en – vi reser på olika vis

Mitt bidrag anknyter till "70-plus perspektivet". Vi äldre gör andra prioriteringar i val av resande än yngre. Vi har ett bagage av erfarenheter och upplevelser som gör att vi mer vill återvända till det vi känner igen. Vi kan också ha drömmar kvar som vi vill förverkliga. Nyfikenheten att vilja se och förstå är en gåva livet igenom. Den inre resan fortgår livet igenom, men för många äldre som hamnar i tvingad isolering kan det leda till konstant nedstämdhet eller depression. I väntan på vaccin, kan man inte låta pensionärsverksamheter fortgå. Ja menar om alla sitter hemma isolerade så är det ju ingen som bär på smitta, inte min gamle clown heller.

Dikt:

Han reser dag som natt
han stannar, han går
hittar olika spår
vissa känns igen,
men stunderna återkommer aldrig

Han står på samma scen, han är en clown
som vinkar och ler
ett barn under tälttakets himmel.
Sorgsna ögon som försvinner
i stjärnnattens vimmel.
Den gamle hör ett himlaskri
clown, gör mig glad,
jag vill bli fri

I spotlightens ljus hör han barnens skratt.
Skratten gömmer han.
Långt senare hittar han dem i sin hatt
bland annat viktigt han samlat
på de många olika ställen han hamnat.

Han reser ännu,
men resan har tagit en annan väg.
Han åker med, kan inte styra
Dagens landskap, nattens yra
känns plötsligt igen!

Den lille pojkens magi finns i töcken och dis
vi reser på många vis.

Konstnär: Inkeri Karlsson

Senast uppdaterad: 2020-10-07 17:11