Fabler om vargen

Aisopos var slav i Grekland på 500-talet f.kr. Han var känd för att han var så bra på att berättas historier. Långt efter hans död samlades hans berättelser i en bok: "Aisopos fabler".

Vargen och hunden

En mycket mager varg var nästan som död av hunger, när han råkade träffa på en gårdshund som spatserade förbi.

 ”Men, Kusin ”, sade hunden ”jag visste hur det skulle gå, ditt oregelbundna liv kommer snart att leda dig i fördärv. Varför arbetar du inte, såsom jag gör, och får din mat regelbundet framburen?”

”Det skulle jag inte alls ha något emot”, svarade vargen, ”om jag blott hade en sådan plats att gå till.”

”Jag kan utan problem ordna detta åt dig”, gläfste hunden, ”Kom med till min husbonde så skall vi arbeta samman och dela på maten.”

Så gick vargen och hunden tillsammans in till staden. Medan de vandrade vägen framåt lade vargen märke till att hårstråna kring hundens hals var slitna och avskavda. Vargen blev då nyfiken och frågade hunden vad detta berodde på.

”Åh, det är ingenting.”, svarade hunden, ”Pälsen blir lite tufsig just där på grund av att min husbonde fäster kopplet där varje kväll. Det stramar lite grann till en början, men man vänjer sig snart.”

”Ah, jag förstår.”, sade vargen.
”Adjö då, Kusin hund”.

Vargen och tranan

En dag när vargen intog sin kvällsmat råkade ett ben fastna i halsen på honom. 
Han tjöt och hostade om vartannat och bönföll alla djur han mötte om hjälp. 

 ”Den som räddar mig ska bli rikligt belönad” flåsade han. 
En trana tog fasta på hans löfte och erbjöd sig att hjälpa honom. 

”Gapa stort, varg” sa hon, och stack ner sin långa näbb i halsen på honom. 
”Här är benet som plågat dig så!” sa hon artigt så snart hennes huvud åter blivit synligt.
”Nu litar jag på att jag får den utlovade belöningen!.

”Belöning!” skrattade vargen föraktfullt och visade alla sina glänsande tänder.
Nu hade han alldeles glömt bort benet i halsen. 
"Du kan vara glad att jag inte bet av dig huvudet nyss. 
Det borde väl vara belöning nog, otacksamma fågel! 
Någon annan belöning blir det faktiskt inte tal om."

Vargen och lammet

"Du förolämpade mig i fjol" sade vargen.

"Då var jag inte född" svarade lammet.

"Du har tjuvbetat på mina marker" sade vargen. 

"Jag kan inte äta gräs ännu" svarade lammet. 

"Du har druckit ur min vattenkälla" sade vargen.

"Jag är ett dilamm som bara dricker mjölk" svarade lammet. 

"Du står och säger emot hela tiden" sade vargen - och åt upp lammet.

 

Uppgifter:

Alla fabler har en sensmoral, det vill säga, något som den vill lära ut.
1. Vilken är sensmoralen i fablerna?
2. Skriv eller berätta en annan historia med samma sensmoral!


Publicerad: 2017-03-31 13:32