Praktfulla plagg från sekelskiftet hos SVK:s konservatorer

Tre av plaggen i "Bara det bästa – ur Tonie Lewenhaupts donation av modedräkter" på Röhsska museet har varit inne på SVK hos våra textilkonservatorer inför utställningen. Här berättar vi lite om vad klänningarna och klänningslivet varit med om hos oss.

Det rör sig om en svart klänning från tidigt 1900-tal, ett rött klänningsliv från omkring 1890-talet samt en blå klänning från 1912-1913. Alla tre plaggen var skadade och hade bristningar i materialet. De behövde också allihop rengöras. Projektansvarig för detta arbete har varit textilkonservator Anne-Marie Ryding. Till sin hjälp har hon haft textilkonservator Lotti Benjaminsson och flera av våra praktikanter. Här nedanför kan du läsa mer om detaljerna, utmaningarna och lösningarna som konservatorerna stä

Utställningen på Röhsska museet pågår till och med den 30 december för den som vill se plaggen på nära håll.

Det röda klänningslivet

Det röda klänningslivet i ull (eventuellt kamelhår) har detaljer i vit sidenduchesse, vit och röd sammet, bemålad skuren sammet, tofsar och träkulor omspunna med silkestråd. Livet har korsettfjädrar, troligtvis av bard från bardval. Det är fodrat med en röd sidentaft som var mycket nedbruten och fragmentarisk. Till klänningslivet hör också en hellång kjol.Plagget torrengjordes och det vita sidenfodret på framsidorna ersattes med nytt material med en liknande kvalitet och nyans som det ursprungliga. Det ursprungliga vita sidenfodret var så nedbrutet att det gick sönder bara av att någon rörde vid det.

Också det röda sidenfodret var väldigt nedbrutet och det fick lamineras (limmas mot silkesslöja). Dessutom täcktes fodrets fram- och ryggstycke med ett specialinfärgat sidentyg. Efter konservering har klänningslivet blivit helare och stabilare. Fodret har fått tillbaka sin ursprungliga form. Plagget kan ställas ut under kortare perioder – men som med de flesta äldre och sköra plagg mår den bäst av att förvaras liggande plant och mörkt.

Blå aftonklänning i Paul Poiret-stil

Den blå aftonklänningen har ett tunt korsettliknande liv i fin bomull. Över livet är en klänning i spets påsydd. På den högra sidan finns en kort ärm av spets. Ovanpå spetsklänningen är flera delar av blått siden draperade och fastsydda. Kring midjan finns ett mycket vackert skärp påsytt. Den vänstra klänningsärmen avslutas med en tofs, och klänningens högra sida är dekorerad med en draperad svart tyll. Klänningen knäpps med hakar och hyskor och tryckknappar. Klänningens olika delar var skadade på flera ställen. Det fanns också gamla lagningar som hade skadat materialet. Mycket av skadorna kommer sig av att större delen av klänningens tyngd vilar på axlarna.

Eftersom klänningen hade en ganska komplex konstruktion fick konservatorerna noggrant dokumentera och märka upp delarna innan denmontering. Klänningens olika delar rengjordes separat. De skadade partierna fick säkras upp mot nytt tyg i passande färger och material. Äldre lagningar som var gjorda i syntetmaterial avlägsnades och ersattes med siden som var infärgat i en liknande nyans som originaldelarna.

Efter konserveringen har klänningen blivit renare, helare och stabilare. Äldre missprydande lagningar ersattes med nya i bättre material som är mer diskreta. Klänningen kan ställas ut undre kortare perioder – men materialet är fortfarande mycket skört och plagget måste hanteras mycket varsamt.

Den svarta klänningen

Den svarta klänningen hade bristningar i sidenet, gamla lagningar och lösa paljetter. Den kommer ursprungligen från Nordiska kompaniet i Stockholm. Underklänningen är i vit sidensatin, utanpå finns två lager genomskinligt siden (tyll och organza). Den är dekorerad med paljetter, pärlor och spets. Livet har korsettfjädrar i metall. Klänningen torrengjordes, lösa detaljer säkrades och på vissa ställen syddes det gamla, fragmentariska tyget ned mot nytt tyg. Så mycket som möjligt av originalmaterialet bevarades. Klänningen blev helare och stabilare och kan nu ställas ut under kortare perioder.


Publicerad: 2017-03-16 11:24