Så här konserveras en kanon

Referensprojekt. Alltid undrat hur man egentligen konserverar en kanon som legat på oceanens botten i hundratals år? Här berättar vi hur vi gör, steg för steg.

Så fort ett föremål (i det här fallet en gammal kanon) tas upp ur vattnet börjar förfallet. Tryggt förvarad i vatten och sediment genom århundrade har kanonröret visserligen rostat en del, träet har utsatts för bakterieangrepp och såväl havstulpaner som musslor har bosatt sig på kanonen, men allt har gått tämligen långsamt. Så snart den tagits upp ur vattnet går förfallet fort. Då gäller det att konservera och konservera väl!

Vid Studio Västsvensk Konservering i Göteborg konserverades 1500-talskanonen som bärgades utanför Brissund på Gotland hösten 2007. Ansvarig konservator har varit Ebba Phillips. Konserveringen gjordes i följande steg:

Dokumentation

Innan konserveringen påbörjas gör man en noggrann dokumentation av föremålet. Utseende, materialslag, grad av nedbrytning analyseras och dokumenteras. Föremålet fotograferas också före konserveringen. I fallet med kanonen från Brissund görs en speciell fotoskanning som ska ligga till grund för en rekonstruktion av kanonen.

Rengöring

Nästa moment är rengöring. Med hjälp av penslar, dentalverktyg (sådana som tandläkaren tar bort tandsten med) och vatten tar konservatorn bort havstulpaner, musslor, alger och smuts från den mjuka ekstocken. Med hammare och mejsel tar hon bort skalet av marina avlagringar och rost som täcker större delen av kanonröret.

När man fick loss en av de stora stenarna från kanonröret visade det sig att det fanns rep på undersidan.

Separering

Eftersom järn och trä kräver olika konserveringsbehandling, separerar man kanonröret från trästocken. När delarna är separerade behandlas de var och en för sig och monteras ihop efter konservering. Eventuella spår efter separeringen retuscheras.

Urlakning

Urlakning av trästocken, för att avlägsna smuts och skadliga salter som inte gått så långt in i materialet, görs i vatten. För att få bort rostig metall som gått in i träet används bland annat så kallad komplexbindare som löser upp metallerna på och binder rosten på kemisk väg. Urlakning av kanonröret görs i en basisk lösning för att avlägsna de skadliga salter som samlats i metallen efter alla år i det bräckta vattnet utanför Visby. Urlakningsbadet måste bytas kontinuerligt.

Impregnering

Träet impregneras sedan med polyetylenglykol (PEG4000), vilket idag fortfarande är den vanligaste metoden för vattendränkt trä. Eftersom träet är relativt välbevarat behövs dock ingen hög koncentration eller omfattande inträngning.

Dehydrering och vakuumfrystorkning

Kanonröret dehydreras, det vill säga torkas ut, i etanolbad och får sedan lufttorka. Träet kommer att vakuumfrystorkas i en fem kubikmeter stor frystork och sedan rengöras lätt från det överskott av PEG som bildats på ytan.

Ytskyddsbehandling

Järnet ytskyddas med rostskyddsmedel och mikrokristallint, eller syntetiskt, vax. Ytskyddet läggs på med pensel och värms in i ytan med hjälp av en varmluftspistol. Träytan, däremot, behandlas inte alls efter vakuumfrystorkningen.

Återmontering

Konserveringsarbetet beräknas ta tre år. Om något oförutsett händer, exempelvis att järnet innehåller mycket höga halter av salter, kan konserveringen ta ännu längre tid – i värsta fall mer än fem år!

Förvaring och hantering efter konservering

Hur ett föremål förvaras efter konserveringen är minst lika viktig som konserveringen i sig. Olika material ställer olika krav på luftfuktighet, temperatur och ljusinsläpp. De främsta nedbrytningsfaktorerna är tillgång till syre och/eller fukt samt en växlande eller hög temperatur eller luftfuktighet. Generellt kan sägas att de flesta föremål bevaras bäst i en ren, torr, mörk och sval miljö. När det gäller fallet med kanonen, som består av två olika material, är det extra viktigt med en bra miljö efter konservering.

Heléne Johansson, redaktör
Baserat på Åtgärdsförslag Kanon från Brissund av Ebba Phillips

Arbetet med kanonen fortsätter

(Publicerat 11 augusti 2009)

Snart har det gått två år sedan kanonen från Brissund på Gotland bärgades och fördes till SVK för att konserveras. Konserveringsarbetet har gått enligt planerna, det vill säga sakta men säkert framåt.

Tidigare arbete

Det som framför allt har hänt med kanonen under det första konserveringsåret är att kanonröret preparerats fram och separerats från trälavetten. Detta var nödvändigt för fortsatt konservering, men ett tidskrävande och svårt arbete där det gällde att mejsla bort den hårda krustan av marina avlagringar och samtidigt inte skada den mjuka originalytan. Under samma period fick företaget Ramböll Sverige AB i uppdrag att göra en 3D-scanning av kanonen i dokumentationssyfte. Kanonen scannades både före och efter separeringen av kanonröret. Den digitala bilden av kanonen är mycket noggrann (bättre än 0,02 mm), men återger inga färgnyanser. En del av materialet kan ses i bildspelet ”Den hemska natten” som visas på Gotlands Länsmuseum.

Något senare tillverkades även en fullskalig kopia av kanonen i tänkt originalskick. Smeden Berth Johansson, Smedja Volund och timmermannen Björn Lyrstrand kopplades in för detta arbete och med ett mycket gott resultat. Kopian provsköts den 12:e juni 2008 vid Krusmyntagården utanför Visby och har även visats för allmänheten på denna plats. Hela kanonens tillverkningsprocess finns dokumenterad steg för steg i en film producerad av Edumotion.

Pågående konserveringsarbete

Just nu kretsar största delen av arbetet med kanonen kring trälavetten och det skonsammaste och effektivaste sättet att urlaka de järn- och svavelföreningar som finns i träet. Fram tills nu har träet enbart urlakats från smuts och vattenlösliga salter genom kontinuerligt bytta och cirkulerande vattenbad.

I forskningsprojektet ”Rädda Vasa” har man kartlagt orsaker till nedbrytning av vattendränkt arkeologiskt trä och funnit att just järn- och svavelmängd har en stor betydelse för träets kondition. Ett flertal metoder att avlägsna järn från trä har jämförts och även ett antal nya metoder har testats. Efter många diskussioner med konservatorer, forskare och andra specialister har vi beslutat oss för att urlaka trälavetten i DTPA. Det är ingen traditionell metod inom konservering, men å andra sidan har kunskapen om påverkan och nödvändigheten i att avlägsna järn inte funnits särskilt länge. DTPA är en effektiv chelatbildare som används mycket inom pappersmassaindustrin och som dessutom kan användas vid ett för trä lämpligt pH-värde. Urlakningsprocessen påbörjas i sommar och kommer pågå under max 1 år. Prover har tagits från eklavetten och ytterligare prover på urlakningsvätskan kommer regelbundet analyseras på SLU i Stockholm. Resultatet av urlakningsmetoden kommer så småningom utvärderas och publiceras.

Urlakningen av kanonröret är klar och det ligger i etanol i väntan på att arbetet med eklavetten ska komma ikapp. Kanonröret ser stabilt ut, men det är oklart hur mycket metalliskt järn som finns kvar och kan ge styrka till strukturen. Kanonröret kommer att röntgats för att avslöja eventuella djupare sprickor och utsatta områden. Arbetet med kanonen är snart halvvägs, men det är fortfarande 3 års konserveringsarbete kvar innan det är dags utställning på Länsmuseet i Visby. Fortsättning följer.

Senast uppdaterad: 2017-04-05 14:14