Arkeologisk konservering

Den arkeologiska undersökningen fortsätter hos konservatorn, fast nu under mikroskopet. Det handlar både om att ta reda på mer om själva fyndet, och om att bedöma hur det bäst kan bevaras.

Fynd kan bestå av en mängd olika material som metall, trä, sten, läder, tyg och ben och i ett nästan obegränsat antal materialkombinationer. Materialet är oftast extremt nedbrutet och mycket känsligt.

En stor del av den arkeologiska konserveringen består i att på ett skonsamt sätt preparera fram fyndens originalytor och former, för att därmed bättre förstå dem; vad för slags föremål är det, vilket eller vilka material är de gjorda av och vilka tekniker har använts för att tillverka dem? Sådan information kan hjälpa till att dels datera fyndet och kontexten, dels bättre förstå den tid och det samhälle där föremålen hörde hemma.

Ny kunskap och bevarande

Hur ett fynd prepareras eller rengörs beror på vilket material det är tillverkat av och hur nedbrutet detta är. Relativt sett stabila träfynd rengörs enkelt med rinnande vatten, medan korroderade metallfynd behöver behandlas både mekaniskt och ibland kemiskt för att komma ner till en eventuellt bevarad originalyta.

Nästa steg är att minimera fortsatt nedbrytning. Även här varierar behov och metoder beroende på materialet och hur nedbrutet det är. Skadliga salter som trängt in under årens lopp måste lakas ur eller inhiberas för att metallfynd inte ska korrodera, nedbrutet och försvagat organiskt material behöver stabiliseras för att klara en torkningsprocess etcetera. Slutligen ska delar fogas samman och packas så att de inte skadas i transport eller i magasin.

Mellanförvaring räddar fynd

Arkeologiskt material kan vara torrt, fuktigt eller vått. Vattendränkta fynd påträffas framförallt vid undervattensundersökningar, men även i våta miljöer på land.

Allt som oftast är fyndmaterialet extremt nedbrutet och mycket känsligt och kräver försiktig hantering och omedelbara konserveringsinsatser. De kemiska nedbrytningsprocesserna, som vanligen accelererar vid upptagning av materialet, kan förstöra arkeologiskt källmaterial. Detta sker dels genom en ökad tillgång på syre, dels därför att luftfuktigheten förändras och blir mer varierande.

Undersökningarna genererar ofta stora mängder fynd som omedelbart måste tas om hand. Det är viktigt att fynden efter upptagning och innan de konserveras mellanförvaras i omständigheter som liknar de som de hittades i. Fuktigt eller vått organiskt material som tillåts torka under okontrollerade former deformeras och spricker. Järnföremål som tillåts torka innan konservering kan bli svårare att behandla vilket ökar den totala arbetstiden och kostnaden. Värna materialen – mellanförvara.

Lokaler med möjligheter
- analys, röntgen och vakuumfrystork

I våra lokaler finns apparatur och utrustning som gör att vi kan undersöka och behandla de flesta typer av fynd. Här finns bland annat en stor vakuumfrystork för konservering och stabilisering av vattendränkt organiskt material, travers och lyfthjälpmedel för att hantera stora föremål och mikrobläster för rengöring av metaller.

Olika typer av mikroskop och en röntgenutrustning hjälper oss att identifiera föremål och material. Vi utför:

  • Röntgenanalys
  • Vedidentifikation
  • Metallanalys
  • Textilfiberanalys
  • Tillverkningsteknik

Kontakta oss

Sara Gainsford, 0700-85 28 98, E-postadress  (Tjänstledig 1 januari-31 december 2017)

Inger Nyström Godfrey, 010-441 43 33, E-postadress

Ebba Phillips, 010-441 43 36, E-postadress

Madelene Skogbert, 0739-62 45 35, E-postadress

Andreas Berndt 010-441 43 32, E-postadress

Vivian Smits, E-postadress 

Emma K Emanuelsson, E-postadress

Senast uppdaterad: 2017-11-29 12:52