Bottenplan

Hemvik har en sexdelad plan med en stor sal i mitten. Läs mer om interiören här.

Hall

Man kommer in i hallen genom vardagsentrén på husets gavel. En pardörr med ett överljus leder in till det lilla rummet. I hallen finns en trappa bakom en dörr, som leder upp till övervåningen. Bredvid trappan finns ett skafferi, som under en period fungerade som telefonkiosk åt grannskapet. Här finns också en dörr som leder in till köket och en som leder till rum 1. Hallen är ouppvärmd. 

      

Innerdörrarna har isolerats i efterhand som en energibesparande åtgärd. 

Kök

I köket ligger ett skurgolv. Golvlisterna är ganska kraftiga och höga, med en profilering som är typisk för tiden. Väggarna är putsade och tapetserade. Innertaket är ett hyvlat och spontat trätak. I mötet mellan vägg och tak sitter en hålkälslist med två smalare lister på varsin sida om denna. Golv- och taklisterna är likadana i samtliga rum. 

Här finns ingen skåpsinredning, men längs ena väggen finns en emaljerad ho för utslagsvatten. Här finns också en vedspis och en bakugn. Runt spisen sitter ett stort fasat kakel. Spisen har en murad kupa.  

Från köket leder en dörr in till salen och en till hallen.

      

Vedspisens rökkanal är inmurad i murstocken.

Det hyvlade innertaket.

 

Vårda ditt trägolv

Sprickor mellan golvbrädorna är vanligt, vilket kommer av att träet krymper när det torkar. Vill man åtgärda sprickorna får man lossa brädorna, pressa samman dem och spika fast dem igen. Att fylla sprickorna med någon form av tätningsmassa kan vara olämpligt då denna inte har samma färg eller elasticitet som träet och kan bli iögonfallande. 

Att golvet är ojämnt slitet är mer ett tecken på golvets ålder än en skada. Var gränsen går för att förslitningen ska uppfattas som en skada får göras av den enskilde. Uppfattar man golvet som fult eller obrukbart istället för charmigt ska man naturligtvis åtgärda. Vill man jämna ut ett ojämnt slitet golv får man antingen slipa ner det till samma nivå som den slitna ytan eller byta ut de bräder som är slitna. 

Rester av lim från heltäckningsmattor är olämpligt som golvtäckningsmaterial. Ibland kan enda utvägen vara att slipa golvet, något som annars gärna undvikes då en slipning gör att brädornas yta "ruggas upp" så att de förlorar en del av sin motståndskraft. 

 

Såpskurning

Traditionellt har brädgolv varit obehandlade. Upprepad skurning med såpa har dock gett brädorna en hårdare, mer smutsavvisande yta. Såpa tillverkas förenklat sagt av fett och lut.

För att såpskura ditt golv gör du på följande sätt. Först blöter du golvet med kallt vatten, sedan blandar du såpan med vatten, som även det ska vara kallt. Du ska undvika varmt vatten eftersom det öppnar träets porer och gör så att golvet lättare suger upp smuts. Sedan är det bara att börja skura i brädornas fiberriktning med en passande skurborste. När du är färdig med skurningen sköljer du av såpan med kallt vatten och ser därefter till att torka upp överflödet av såpvattnet med en trasa. 

 

Vilken färg ska jag ha på murstocken?

Traditionellt har man ofta valt en blank linoljefärg för att enkelt kunna torka av ytan. En emulsionsfärg kan även vara ett bra val. 

 

Kurser

En byggnadsvårdskurs kan vara en bra start om du vill lära dig grunderna innan du sätter tänderna i dina egna projekt. Se efter i vår sida med kurser om vi ger kursen Renovera järnspisar i år om du har en gammal spis som behöver lite omvårdnad

 

Salen

Den stora salen ligger centralt placerad i huset. Den fungerar som ett finrum och används inte till vardags. I salen står en kakelugn som är äldre än huset, vilket betyder att den har flyttats hit från ett annat hus. 

Väggarna är putsade och mellan väggar och tak sitter en hålkälslist. Innertaket är ett slätt brädtak. Trägolvet är täckt med en linoleummatta. Golvlisten är hög och kraftigt profilerad. Dörrfodren avslutas nedtill med en skurkloss. 

Från salen når man köket, rum 3 och verandan. Mellan salen och verandan sitter en pardörr.

     

Kakelugn med stänkmålning, en dekor som var vanlig från cirka 1750 till 1850.

 

Elda rätt

Rörspisar och kakelugnar är gjorda för att eldas i två gånger per dygn, en på morgonen och en på kvällen. Du bör alltså inte elda kontinuerligt i dem, som du kan göra i en öppen spis. På grund av kakelugnarnas smarta konstruktion sprider de sedan värme i huset under större delen av dagen. Ugnen ska vara varm, men inte så att du bränner dig, för då har du eldat för hårt. När ugnen blir varm utvidgas den och med alltför stora temperaturskillnader riskerar ugnen att förstöras. 

Du ska börja med att elda stickor, för att sedan fylla på med ved. Spjället ska vara fullt öppet. När elden tagit sig stänger du innerluckorna och reglerar med spjället. När elden nästan brunnit ut tar du en eldgaffel och rör runt i askan om det ligger någon oförbränd bit kvar. Sedan väntar du lite till, tills allt brunnit ut. Åsikterna går isär om när det är dags att stänga spjället. Vissa menar att det är när inga blå lågor syns längre. Andra tycker att det först ska ha bildats en vit aska på glöden. Om du stänger spjället för tidigt finns en risk att kolmonoxid sprider sig i rummet, så var uppmärksam på att det inte osar in. 

Vill du kan du öppna luckorna för att få ut strålningsvärme i rummet. Så länge som det brinner bör luckorna dock vara stängda, eftersom ugnen kan spricka annars.

Akta dig för att elda med ek och bok, då de har högt energiinnehåll, vilket leder till att det lätt blir för varmt med stor risk för sprickor till följd. I järnspisar bör du också undvika ek eftersom det innehåller garvsyra, vilket sliter på järnet. 

Du når sotet genom sotluckor på utsidan av ugnen eller lösa stenar som knackas loss på insidan av ugnen. Idag har dessa lösa stenar ofta ersatts av skjutluckor av gjutjärn. 

Det är vanligt att anslutningen mellan rökkanal och murstock behöver åtgärdas för att kakelugnen har rört sig. Mellan kakelugnen och väggen ska det vara ett mellanrum. Ibland har detta putsats igen, vilket gör att du inte ser om det läcker på baksidan. Det riskerar också att förvärra problemet med anslutningen mellan murstock och rökkanal eftersom att ugnen då trycks ut från väggen när den sväller. En kakelugn eller rörspis behöver någon form av brandskydd: Det kan bestå i att ugnen står mot murstocken eller att timmerväggen klätts med murat tegel som putsats med lera. Annars kräver sotaren att du sätter gips mot väggen. 

 

Kurser

Slöjd & Byggnadsvård ger ofta kurserna Mura kakelugn och Elda för husbehov. Sök bland våra kurser för att se hur det ser ut i år. 

 

Veranda/hall

Detta stora rum inrymmer glasveranda och möblerad hall och fungerar som finingång. Verandan har ingen eldstad, utan har varit kall. I två av hörnen finns inbyggda snedgarderober med spegeldörrar. Verandan är byggd med plankstomme, till skillnad från resten av huset som är byggd i liggtimmer.

Brädgolvet är målat med linoljefärg. Golvlisten är hög och profilerad. Innerväggarna är putsade. En hålkälslist täcker skarven mellan väggarna och det hyvlade brädtaket. 

Från verandan når man salen, rum 1 och rum 2. En pardörr leder ut till trappan på framsidan av huset. Pardörrarna har kompletterats med innerdörrar för att hindra värmeförluster.

Till vänster dörrfoder på en av sidogarderoberna och till höger profilerad golvlist med skurkloss i anslutning till dörrfodret.

Pardörrarna i entrén

Rum 1, 2 och 3

Rummen har troligtvis varit sovrum. Väggarna är putsade med kalkputs på en vassmatta. Hålkälslister täcker skarvarna mellan väggarna och taken. Idag har rummen papptak.

Mellan rummen sitter femfyllningsdörrar med dörrfoder som nedtill avslutas med en skurkloss. Golven är skurgolv och golvlisterna är samma som i övriga rum. 

Rummen har varsina kaminer. 

Innerdörr med fem speglar till vänster och till höger detalj av trycke tidstypiskt för det sena 1800-talet.

Senast uppdaterad: 2017-10-18 12:27