Gallring av mänskliga kvarlevor i Västarvets samlingar

I Västarvets samlingar förekommer ett hundratal mänskliga kvarlevor. 1800-talets syn på människovärde och etik i kombination med naturvetenskap är sedan länge utdaterad. En gallringsprocess är redan påbörjad, men vad innebär egentligen detta?

Varför gallra?

Under 1800- och 1900-talet inkom en stor samling mänskliga kvarlevor till Sveriges museer. Kvarlevorna kom både utifrån och inifrån landet, och insamlingen speglade det samhälle där rasbiologi och kuriösa objekt sågs som något helt accepterat. Kvarlevorna användes som utställningsobjekt, men också inom det medicinska väsendet eftersom det vid denna tid inte fanns någon annan teknik för att visa hur en kropp fungerar och hur ett skelett ser ut.

Att handla med mänskliga kvarlevor var alltså något helt normalt, ur dåtidens samhälleliga kontext. Det betyder inte att samma syn fungerar idag. Vi måste alltid handla utifrån det sammanhang där vi själva lever och verkar.

2016 tog Riksantikvarieämbetet fram en vägledning som museer runt om i landet ska kunna använda sig av när deras gallringsprocess väl inleds - God samlingsförvaltning – stöd för museer i gallringsprocessen. Västarvets styrelse har i sin tur utifrån denna skrift och i enlighet med ICOM:s etiska regler tagit fram en plan inför hur denna gallring kommer genomföras inom just Västarvets verksamhet.

Att gallra i museers samlingar är inget ovanligt utan pågår hela tiden och ska så göra om verksamheten bedriver en aktiv samlingsförvaltning enligt Museilagen. Det är en nödvändig process för att dels kunna analysera vad som faktiskt finns i arkiven, men också för att göra plats åt nya objekt. När gallringen gäller just mänskliga kvarlevor finns det dock fler faktorer att ta hänsyn till än att museet redan äger hundra likadana objekt som ändå aldrig ställs ut.

Vilka är de och hur har de hamnat här?

Om man bortser från de rent etiska frågeställningarna med att förvara mänskliga kvarlevor i museernas samlingar, finns här också en problematik kring kontext. De flesta av föremålen har lämnats in utan någon vidare bakgrundsinformation. Det kan röra sig om objekt från privata samlingar, byten mellan museer och andra institutioner, upphittade föremål som lämnats in eller material från läroverk.

Oavsett handlar det alltså om en stor mängd helt anonyma individer, både vad gäller person som härkomst och hur de avlidit. Många av individerna tillhör ursprungsbefolkningar och andra minoriteter världen över, medan andra föremål har funnits i så kallade kuriosa- och naturaliekabinett.

För de flesta saknas också information om hur de hamnat i museernas arkiv, många är gåvor men mycket är odokumenterat. Gemensamt är att de samlats in under 1800- och 1900-talet, en tid präglad av rasbiologi, kolonialism och ett nyväckt intresse för de kulturer som ansågs exotiska.

Vad händer med objekten efter gallringen?

Västarvet har efter noggrann genomgång identifierat runt hundra objekt som kommer att beröras av gallringen. Därefter har tre olika kategorier för gallringen tagits fram.

  • Objekt som bör repatrieras eller återlämnas

    Exempel på detta är de kvarlevor som tillhör ursprungsbefolkningar och andra minoriteter, både i och utanför Sveriges gränser. Denna typ av objekt anses viktigast att börja med i gallringen, eftersom kvarlevorna fortfarande är aktuella för nu levande människor. Kvarlevorna kommer alltså att återlämnas dit de hör hemma.
  • Objekt utan kontext och dokumentation

    För de objekt som helt och hållet saknar all form av dokumentation kommer en återbegravning att ske. Det kan röra sig om flera olika typer av objekt, till exempel material från skol- och läroverkssamlingar. Gemensamt för dem är att det inte finns någon information om plats, tid eller identifikation gällande kvarlevorna och att inte heller framtida forskning kan ge något mer i denna fråga.
  • Objekt som inte omfattas av Västarvets praxis eller riktlinjer gällande förvärv

    Här berörs de objekt där dokumentation finns, men där det ändå inte finns någon anledning att bevara föremålen. Dessa kvarlevor kommer också att återbegravas eftersom de inte kan bidra till framtida forskning och heller inte ställas ut av etiska skäl. Däremot kan föremålens historik och dokumentation vara fortsatt intressant. Denna information kommer därför att bevaras och överlämnas till Medicinhistoriska museet i Göteborg.

Alla mänskliga kvarlevor i samlingarna berörs dock inte av denna gallringsomgång. Det som kommer att finnas kvar är rent arkeologiskt material, eftersom detta faller under Kulturmiljölagen. Här uppstår rent abstrakta frågor kring mänsklighet i relation till tid, då mer samtida mänskliga kvarlevor kräver en mer etisk behandling eftersom det fortfarande kan finnas släktingar eller andra berörda parter kvar i livet.

I Sverige är det idag ovanligt att någon gallring gör bland kvarlevor som är äldre än trehundra år, emedan det i andra delar av Västvärlden förekommer repatriering av kvarlevor så gamla som uppemot femhundra år. Detta beror främst på hur tidigt den kolonialisering som bidrog till den omoraliska behandlingen av många ursprungsbefolkningar drog igång.

Om mänskliga kvarlevor ur arkeologiskt material ändå ska uppvisas på museer krävs det ändå en medvetenhet kring föremålets kontext och att det finns ett särskilt skäl för exponeringen.

Arbetet med gallringen och de påföljande åtgärderna kommer noga att dokumenteras för att säkerställa att ingen viktig information går förlorad mot framtiden. För detta ansvarar Västarvet tillsammans med Medicinhistoriska museet i Göteborg.

En liten gallringsordlista

  • repatriera: objekten återlämnas till det folk, den grupp eller det land som de ursprungligen kommer ifrån. Även dokumentationen kring föremålen lämnas över till aktuell part.
  • accedera: när ett museum eller annan samlingsinstitution registrerar nyförvärvade objekt.
  • deaccedera: när ett museum eller annan samlingsinstitution formellt gallrar ut permanenta objekt ur sina samlingar.
  • naturaliekabinett: ett museum, rum eller skåp där en samling av naturalier visas upp, vanligt förekommande under 1700-talet. Kunde och kan ofta påminna om kuriosakabinett.
  • naturalier: konserverade och preparerade växter och djur.
  • ICOM: internationell museiorganisation som bland annat tar fram etiska riktlinjer för hur museer ska arbeta med mänskliga kvarlevor.

 

Vanliga frågor

  1. Vad räknas som en mänsklig kvarleva?
    Allt som består av någon del av en människa. Tittar man på till exempel USA och deras NAGPRA (Native Americans Grave Protection and Repatriation Act) så räknas även de föremål som är gravlagda med individen som ”associated objects”.

    Vad som anses vara en mänsklig kvarleva handlar alltså väldigt mycket om hur den kulturella kontexten ser ut, alltså i vilken del av världen man befinner sig och vilka traditioner som har gällt eller gäller just nu. Med respekt för det samhälle det kommer ifrån måste vi lyssna på hur föremålen ska betraktas.

  2. Vad innebär gallring?
    Gallring innefattar hela processen; från att på ett kontrollerat och dokumenterat sätt bedöma, prioritera och välja ut objekt som kan avlägsnas från samlingen till avyttring av dessa.

    Om objektet tillhör den permanenta samlingen kan gallringen innebära att objektet formellt avskrivs från samlingen. Verksamheten tar beslut kring de respektive enskilda objekten.

    Att gallra i en föremålssamling kallas också att deaccedera eller deaccession. Även begreppet deaccedera inbegriper alla de delar som det innebär att avskriva ett objekt, och detta uttryck är det de flesta museiverksamheter använder formellt och internationellt när de ska redogöra för sin aktivitet.

  3. Vad innebär återbegravning i detta fall?
    I denna gallringsomgång som Västarvet ska utföra kommer de kvarlevor som ska återbegravas att kremeras. Askan kommer sedan att spridas i en minneslund på Kvibergs kyrkogård i Göteborg.

  4. Har dessa kvarlevorna visats i utställningar på något sätt?
    Om de har visats i utställningar så har det varit för att visa upp ett mänskligt skelett för att tala om hur en människa ser ut eller som olika stadier i ett fosters utveckling samt för att visa på hur man tillämpade mätningar inom rasbiologin. Många av föremålen har dock aldrig ställts ut utan istället förvarats i våra magasin.

  5. Berörs de siamesiska tvillingarna på Göteborgs Naturhistoriska Museum av det här?
    När det gäller mänskliga kvarlevor har det sedan en längre tid varit vanligt att noggrant överväga om dessa ska visas i utställningar av etiska skäl och med respekt för människovärdet. De siamesiska tvillingarna har därför inte visats i utställningssammanhang på flera år.

    I samband med en intern diskussion i Västarvet var vi överens om att tvillingarna inte skulle visas i ett naturaliekabinett eftersom detta inte visade objektet i ett tydligt sammanhang. 

    De siamesiska tvillingarna ingår i gruppen mänskliga kvarlevor och de kommer därför att behandlas på samma sätt som övriga mänskliga kvarlevor i samma kategori, alltså återbegravas.

  6. Tar ni fortfarande emot den här typen av föremål? 
    Nej. Det vi tar emot är fyndfördelat material från arkeologiska undersökningar. Med fyndfördelat material menas det som uppkommit vid utgrävningar och som först tillhör staten innan det omfördelas, alltså fyndfördelas, till lämpligt museum. Det aktuella museet tar då över ansvaret för materialet.

Vill du veta mer?

  • Riksantikvarieämbetet har i sin podcast K-podd publicerat ett avsnitt om just gallringsfrågan. Avsnittet hittar du här!
  • Statens Historiska Museer har publicerat en kunskapsöversikt om Mänskliga kvarlevor vid offentliga museer. Den hittar du här!
  • Kulturmiljölagen om fornfynd finner du här!
  • ICOM:s etiska regler kan du läsa här!
  • Riksantikvarieämbetets skrift God samlingsförvaltning – stöd för museer i gallringsprocessen finns att läsa här!

Kontaktpersoner i Västarvet

Vill du ha mer information om Västarvets gallringsprocess? Kontakta Monica Gustafsson, Utvecklare, eller Pernilla Schedin, Områdeschef för publik verksamhet.

Monica Gustafsson

Telefonnummer
Utvecklare

Pernilla Schedin

Telefonnummer
Områdeschef Publik verksamhet