Skaga offerkyrka

Skaga offerkyrka i Tiveden.
Fotograf: Thure Elgåsen/Västergötlands museum.

Skaga offerkyrka är hemvist för många lokalhistoriska sägner. Läs den märkliga historien om ett kapell från tidig medeltid som sägs ha uppförts av dottern till en jätte.

Offerkyrkan i Undenäs socken är benäget på en låg kulle och har en triangulär kyrkogård som är inhägnad av en låg kallmur av gråsten. Kapellet tros vara från 1130-talet, men revs år 1825.

Mellan år 1955–1960 samlade Stiftelsen Skaga kyrka ihop tillräckligt med ekonomiska medel för att bygga upp en rekonstruktion av kapellet. År 2000 förstördes rekonstruktionen i en brand men kapellet byggdes upp på nytt under 2001. Det finns gott som sägner om kapellet och möjligtvis har kapellets placering, utseende samt historia gett upphov till dessa berättelser.

En plats där sägner möts

Det sägs att det ursprungliga kapellet uppförts av en dotter till en jätte. Flickan hade lämnats i skogen av jätten för att hon var för klen. En storbonde vid namn Ramfunder fann henne och tog med sig flickan till sin gård. Väl där mötte hon en munk som blivit tillfångatagen under ett vikingatåg. Munken döpte flickan till Skaga i hemlighet och hon tog sedan över gården och lät resa en kyrka.

Det sägs också att kyrkan forslats via syndafloden till sin nuvarande plats och efter att digerdöden härjat svårt bland folket i Tiveden, grodde stigarna igen till kapellet. Ingen hittade till kapellet under en lång tid och det berättas i flera versioner om hur två män hittar kyrkan under all sly och mossa. En version berättar att två jägare var ute och bedrev skyddsjakt på en björn. Björnen springer in i en grotta och jägarna kastar spjuten mot björnen men missar. Spjuten fastnar i grottans vägg men grottan visar sig vara kapellet. Björnen dödades tillslut och i dag ligger ett björnskinn vid koret. Kanske bevaras ett björnskinn i kapellet för att påminna om hur kapellet hittades återigen. Möjligtvis kan sägnen vara en efterkonstruktion. 

En förhistorisk offerkälla

Redan under förhistorisk tid fanns en offerkälla på platsen och både befolkningen i bygden och folk ute i Europa valde att i flera hundra år fortsatt offra till källan samt till kapellet. Offergåvorna var till ”den helige i Skagen” och vid flera gånger varje år hölls auktion på de offrade föremålen. Det sägs att auktionen under 1800-talet kunde vara i flera dagar och folk drack brännvin och slogs. Offrandet, superiet och slagsmålen gick inte ihop med de kristna värderingarna och socknens präst ville att kyrkan skulle rivas.

När rivningen av kyrkan väl skedde sägs det att den man som drog ut första spiken ur kapellets vägg blev lam i armen. När kyrkan rekonstruerats och sedan brann ned till grunden nyårsnatten 1999–2000, frågade sig folk runt om i bygden om det varit ett elfel som orsakat branden, eller om byggnaden inte hade milleniumsäkrats…   

 

Senast uppdaterad: 2018-12-04 15:53