Sant & falskt om konservering

En konservator jobbar i en kyrka.

Är du orolig för att trägnagarlarven ska äta upp mormors gamla möbler? Men lättad att slippa underhåll av stenskulpturen i trädgården? Det kanske är dags att testa konserveringskunskaperna!

Rostfritt stål rostar.

Sant.

Inte sällan blir även det vi kallar rostfritt stål korroderat (från latinets corrodere som betyder fräta sönder), missfärgat och försvagat. Men visst, utvecklingen har hjälpt oss få fram många användbara och tåliga legeringar och pläteringar. Rostfritt stål innehåller krom som gör den mer motståndskraftig mot rost.

Om metallen innehåller järn i någon omfattning kommer rost att uppstå förr eller senare när denna exponeras för fukt eller vatten. Andra metaller korroderar eller oxiderar också, ibland kan dessa oxider eller sulfider också vara bruna men vanligtvis uppstår andra typer av färgkombinationer och pulverliknande skikt. Ibland är dessa beläggningar ett skydd eller passiviserande skikt, ibland har det en frätande effekt på själva metallen.

Mask i din möbel smittar till andra möbler i rummet.

Falskt.

Ett träföremål i en bostad, med ett fuktinnehåll på cirka nio procent, är alldeles för torrt för att en trägnagarlarv ska överleva (larven behöver över 20 procents fuktinnehåll). Trägnagarens larv kryper inte över till ett annat träföremål om det är för torrt i en byrå. Träföremål som står i samma rum har ungefär samma fuktinnehåll. Att trämjöl faller ur en möbel i en vanligt uppvärmd bostad kan bero på att möbeln nyligen har flyttats från ett fuktigt utrymme, och att träet torkar. Då faller tidigare fuktbundet trämjöl ut ur gångarna.
Det kan också bero på att ett träföremål med gammalt larvangrepp utsätts för stötar eller vibrationer som får trämjöl att lossna från gångarna.

I en ouppvärmd sommarstuga, källare eller i ett fuktigt uthus kan angrepp av trägnagare alltid uppstå. Finns det redan, i en så fuktig miljö, pågående angrepp i träföremål och konstruktion så blir ett nytillkommet träföremål snart en barnkammare för trägnagaren.

Lösningen är inte att använda organiska lösningsmedel, kemiska preparat och gifter för att ta kål på trägnagarens larver, utan att hålla träet torrt.

Det går inte att ta död på mögel.

Sant.

Det varmare och fuktigare klimatet som vi kommer att se mer av i framtiden ökar mängden mögelsporer omkring oss och ökar samtidigt risken för mögelangrepp på föremål. Om livsförutsättningarna för mögelsporer är rätt kan man inte ta död på dem med vare sig kyla, värme eller vätska. I praktiken betyder det att om inte klimatet i kyrkan eller byggnaden ändras är arbetet med att avlägsna möglet förgäves.

För att mögel ska växa till och frodas behövs rätt luftfuktighet och något för svamparna att växa på. I fuktiga, gärna varma miljöer, trivs möglet väldigt bra och kan föröka sig och leva på organiska textila material. En vanlig, mögelvänlig miljö är en sakristia i en kyrka där exempelvis mässhakar hänger i en stängd garderob med dålig luftväxling. Detta kan leda till mögelangrepp på föremålen.

Mögel är de mikroskopiska svampar som alltid är närvarade i luften omkring oss. På organiska material kan mögelsporerna livnära sig men finns också på ytor som är nedsmutsade med organiskt material (exempelvis regnkläder med jord på).

Sten behöver inte underhållas, skulpturer håller i evighet.

Falskt.

Sten kan få fula och svårlagade skador om man inte hela tiden tittar noga och städar bort sådant som kan få stenen att spricka eller erodera.

Många stenarter är mycket hårda och slits eller eroderar mycket långsamt och kan därför tyckas beständiga. En skulptur, monument eller dekorativ utsmyckning som ska stå utomhus kan vara tillverkad av tålig sten. Just de stenarterna är svåra att bearbeta och göra konstnärliga detaljer i. Det är vanligare att använda mjukare stenarter som lättare går sönder. Oavsett sten blir en skulptur eller ett monument utomhus utsatt för en mängd saker som skadar. Mikroorganismer som bildar kolonier i form av lav och mossa på en lätt, skrovlig yta.

De föremål som ställs ut på museum kommer direkt från arkeologiska grävningar.

Falskt.

Föremål som hittas vid arkeologiska undersökningar är väldigt smutsiga, och för det mesta i väldigt dåligt skick. En del material är så nedbrutna att man inte längre kan se vad det är för slags föremål. Innan något kan skickas till museum måste det därför konserveras.

Konservering är ett pilligt jobb. Rengöring sker vanligtvis för hand, med speciella verktyg och under mikroskop, så att inget viktigt som kan berätta mer om föremålens historia tas bort. Kemiska behandlingar gör att nedbrytningen avstannar. De flesta föremål ytbehandlas så att de blir mer motståndskraftiga mot fukt och temperatursvängningar. Efter konservering är det mycket viktigt att föremålen hanteras på ett sätt att de inte börjar faller sönder.

Museerna visar bara upp en bråkdel av allt som hittas. Det finns många skatter i museernas arkiv!

Det finns bara en sorts konservator.

Falskt.

Det finns flera sorters konservatorer som inriktar sig på olika områden.
Vissa tar sig an hela eller delar av skeppsvrak som har legat på havets botten i hundratals år.

De som arbetar med att stoppa upp djur kallas för zoologisk konservator eller taxidermist. Målerikonservatorer restaurerar tavlor på museum och för privatpersoner. Textilkonservatorer arbetar med historiska textilier av olika slag. Andra arbetar med skulpturer i alla möjliga storlekar och material, eller pyttesmå föremål från arkeologiska grävningar.