Fogde plågade bönder till döds på stenar i Gullspångsälven

Vårflod i Gullspångsälven.
Vårflod i Gullspångsälven, före kraftverksbygget.
Fotograf: Axel Lundbäck, Västergötlands museum

En legend berättar att en grym fogde lät sina undersåtar svälta och frysa till döds på två stenar, där Gullspångsälven rinner ut i Vänern i Amnehärads socken. Enligt traditionen kallas de Stora och Lilla plågan eller fängelse- eller hungerstenarna.

Stenarna stack upp över vattenytan i Gullspångsälven, som utgör gränsskillnaden mellan Västergötland och Närke. Här låg fogdeborgen Amneholm som byggdes på 1360-talet och brändes ner 1433 under Engelbrektsupproret av värmländska bönder.
Den danske fogden Otto Thorbjörnsson Stuth, som var den siste härskaren vid slottet, sägs ha varit särskilt grym mot bönderna. För att straffa de som gick emot honom placerade han dem bundna och nakna på stenarna. Kylan och hungern ledde slutligen till döden.

I en historisk roman om Engelbrekt från 1893 berättar Georg Starbäck om en bonde och hans son som sattes ute på stenarna tills de dog, som straff för att dom hade tänkt dra till kungen och klaga över fogdens grymma behandling av bönderna.

Af Edsholm och Agneholm finnes icke sten på sten kvar, endast hungerstenarna i Gullspångsälfven skola till sena tider föra minnet af fogdens grymhet.

 

Källor:

Artikel från Allmogen: https://allmogen.org/sagen/plagan-i-gullspangsalven/
som i sin tur använt följande källor:
Historiskt-geografiskt och statistiskt lexikon öfver Sverige, Första Bandet (1859)
Kämpe, Alfred, Svenska allmogens frihetsstrider, första volymen (1918), s 45.
Starbäck, Carl Georg, Engelbrekt Engelbrektsson. Historisk roman. (1893)

Vill du läsa mer om Allmogen?

Allmogen bedriver oberoende och helt gratis folkbildning om vår nordiska och svenska historia, vår gamla bondekultur, våra traditioner, och de praktiska kunskaper och starka frihetsarv som våra förfäder lämnat åt oss att förvalta.
Läs mer här.