Ättestupan – belagda åldringsmord eller båg?

brant klippa

Legenden om ättestupan säger att gamla människor kastades utför branta berg, eller hoppade själva. Som gammal ansågs man belasta sina anhöriga, och då var det bäst att göra processen kort. Men stämmer det verkligen?

Länge trodde man att branta stup runt om i landet användes för detta ändamål. Framförallt i södra Sverige har det berättats om minst 25 ättestupor. De flesta i Västergötland och Dalsland. Men enligt forskning så är det inte mycket som tyder på att de verkligen har funnits.

I Sverige fick ordet "ättestupa" fäste i det svenska språket på 1600-talet, genom den isländska sagan Götrikssagan. Sagan handlar om en västgötsk kungaätt och är det enda stället i litteraturen där ordet ”ætternisstapi” förekommer. 

Översättningen anses av vissa dock vara slarvig, då ordet aetternis stapni egentligen betyder ”släktklippa”.

Under 1800-talet spreds legenderna om ättestuporna av ansedda historiker som Erik Gustav Geijer, men äktheten har senare kommit att avfärdats av historievetenskapen. 

I själva verket finns det inget som styrker denna grymhet – vare sig i Sverige eller på annat håll. Platser som sägs ha använts som ättestupor finns i flera länder, men det har aldrig kunnat beläggas varken genom skriftliga källor eller arkeologiska fynd. 

Halleberg – Odens hem

Vid Hallebergs branta klippor i Vänersborgs kommun finns Sveriges högsta ättestupa Hälleklint. Halleberg är också Nordens största fornborg. Borgen ligger på ett platåberg, strax intill Vänerns södra spets. Bergets platå är till stor del naturligt skyddad av branta stup och de naturliga ingångarna är täcka av resta stenmurar.

Enligt sägen är Halleberg platsen för Valhall – Odens hem. En del av berget kallas än idag för ”Häcklan” (ett av Odens många namn är ”Häcklaman”).

Vid ättestupan finns stenblock där de gamla ska ha suttit och samlat mod, innan de till slut hoppade utför bergskanten.