Galapagos i Ecuador

Havsleguan på Galapagos.

Kennet Lundin, intendent på Göteborgs naturhistoriska museum, tipsar om Galapagos i Ecuador.

Galapagos är utan tvivel ett de finaste naturvärldsarven, i mitt tycke kanske det allra finaste. Det vilar ett slags magiskt skimmer i soldallret över de karga, soldränkta öarna som ligger mitt på ekvatorn, ca 30 mil från hamnstaden Guayaquil på det ecuadorianska fastlandet. Nuförtiden är det överkomligt för de flesta att ta sig hit, och jag hade själv nöjet för några år sedan. När man ska fotografera djuren så är de ofta för nära kameran, så man får ta ett steg tillbaka, för det gör inte djuren. Man får nypa sig i armen flera gånger i timmen känns det som.

Samtidigt är påverkan av mänsklig verksamhet mycket påtaglig på de centrala delarna av arkipelagen. Som turist blir man en del av detta. Hur ska man kunna bevara naturen och samtidigt utveckla turismen? Äta kakan och ha den kvar…

Illegala immigranter

Det bor ca 30 000 personer på öarna, varav majoriteten är troende katoliker som inte accepterar Darwins evolutionsteori. Befolkningen ökar snabbt i takt med att de kommer fler flygplan hit. Här finns inte bara klippor utan även, förvisso ganska små, men helt fantastiska stränder, och ortsbefolkningen vill gärna ha badturism, som bor på öarna, inte på de båtar som far runt i de yttre öarna. Det finns många illegala immigranter från fastlandet. Den lokala guiden och biologen Christina berättade för mig att ibland görs utrensningar och de illegala immigranterna skickas med båt tillbaka till Guayaquil. Fast snart är de tillbaka igen, så länge det finns mer arbetstillfällen på öarna är på fastlandet.

Sjölejon, pelikaner och saknade jättesköldpaddor ...

Man kan faktiskt komma mycket nära många av de karismatiska djuren och fåglarna bara genom att besöka den lilla fiskhamnen i byn Puerto Ayora på ön Santa Cruz, en av totalt fyra byar i arkipelagen. Här ligger sjölejon, här står pelikaner, i luften svävar fregattfåglar och vattnet simmar stora rockor, alla i väntan på lite fiskrens. Det är bara jättesköldpaddorna som saknas, de är vegetarianer och finns mestadels på öarnas inre delar.

Djur från Galapagos i Göteborg

Det är välkänt att den första vetenskapliga expeditionen hit var det brittiska fartyget Beagle, med den unge Charles Darwin ombord. Men många känner inte till att den andra vetenskapliga expeditionen till ögruppen kom från Sverige! Det var fregatten Eugenie som besökte Galapagos på tidigt 1850-tal. Det mesta av det insamlade materialet finns på riksmuseet i Stockholm, som till exempel typexemplaren av Galapagospingvin, men lite av det finns även Göteborgs naturhistoriska museum.

Hundra år senare var Svenska djuphavs-expeditionen med fartyget Albatross vid öarna och museet i Göteborg har det insamlade materialet därifrån. Senare under 1950 och 1960-talen var Rolf Blomberg där vid ett flertal gånger och samlade de exemplar av havsleguan, drushuvudödla och jättesköldpadda som museets konservatorer gjort fantastiska montage av, vilka har visats i utställningen i över ett halvt århundrade.

Innan massturismen var de ju mycket exklusiva glimtar av något fjärran och närmast oåtkomligt. Blomberg kallade sig själv forskningsluffare, enligt Walter Repo i den mycket läsvärda biografi som gavs ut för några år sedan. Blomberg ledde även de första svenska gruppresorna för turister på Galapagos. Sedan 1970-talet har man haft ett allt större fokus på naturvård och bevarande. Svenska WWF stöder olika projekt och bland annat har bekostat byggnaderna i forskningsstationen på Santa Cruz, där man bland annat föder upp hotade arter av jättesköldpaddor. Det står på en plakett vid huvudentrén.

Firandet av Darwins 200-årsdag

Mitt besök på Galapagos sammanföll med firandet av Darwins 200-årsdag och 150-årsjubileet av boken ” Om arternas ursprung”.  Den internationella Darwin Research Foundation höll en kongress och gick ut med att alla människor på jorden borde ha rätt att besöka Galapagos en gång i livet, men bara en gång. Besökstrycket skulle ändå bli för högt om alla 7 miljarder skulle kunna åka dit.

Från DJ's till havsleguaner

Samtidigt på stora torget i Puerto Ayora spelade marinens mässingsorkester en svängig samba till en dansande, öldrickande publik. Det lokala ölet var en ljus ale med ett isberg på etiketten. På stranden en bit bort korades miss Galapagos ackompanjerad av DJ och pumpande ravemusik.

Dagen efter var dock stranden helt städad av nationalparksanställda, och alla spår av scen och högtalarutrustning var försvunna. Det var åter en plats för saltlösningsnysande havsleguaner och närgångna darwinfinkar, medan galapagoshajarnas ryggfenor skar vattenytan i viken utanför. Det är helt fantastiskt, jämfört med det skräpiga fastlandet, och inger hopp för att man ska kunna upprätthålla balansen mellan natur och människor på öarna.

Kennet Lundin, intendent på Göteborgs naturhistoriska museum

Senast uppdaterad: 2017-02-07 14:59