Nattvardsvin - ingen självklarhet under medeltiden

Vin var inte lätt att få tag på i medeltidens Sverige, och öl eller vatten fungerade inte som ersättning tyckte påven. Istället fick det bli bara bröd till nattvarden på påskdagen från 1200-talet och några hundra år framåt.

Så här i påsktider går kanske tanken till Jesus sista måltid – påskmåltiden – den dag som vi idag kallar skärtorsdag och som av tradition räknas som nattvardens instiftande. Under tidig medeltid i Sverige fick även vi, vanligt folk, lekmän, ta emot både brödet och vinet i nattvardens sakrament.

Brödet räckte bra

Vid ett kyrkomöte på 1200-talet bestämdes att påskdagen var den dag då det var obligatoriskt att ta emot nattvarden. Man kom också fram till att Jesus fanns i varje del av nattvardsmåltiden - att inta brödet skulle då vara tillräckligt. Detta gjorde att de stora lekmannakalkarna kom ur bruk och man började använda små bägare avsedda för prästen.

Öl som Jesu blod?

För många små socknar i Sverige kom säkert detta som en lättnad. Vin kunde vara svårt att få tag på och det finns upprepade förfrågningar om man kunde använda någon annan dryck istället. Öl, vatten och bärvin är exempel på drycker som föreslogs istället, men samtliga fick nej av den påvliga kurian.

Först på 1500-talet, efter reformationen i Sverige, återtog man bruket av att alla skulle få både bröd och vin. Detta gör man inom svenska kyrkan även i dag och då betydligt oftare än medeltidens mer återhållsamma nattvardspolitik.


Publicerad: 2017-04-07 14:08