Kvinnan som styrde Forsviks bruk i 40 år

Elisabeth Cronström var målmedveten, rik och änka - tre förutsättningar som gjorde det möjligt för henne att kontrollera Forsviks bruk under drygt 40 år på 1700-talet. Hon gick under titeln kommerserådinna och verkar ha varit en bestämd doldis som ville fatta besluten men inte stå i rampljuset.

"...att väl förvalta förmögenheten och visste att hårt kämpa for sin rätt..."

Orden ovan sades om Elisabeth Cronströms farmor Kristina Hanssen. Hon levde som änka i 30 år och drev flera bruk i Bergslagen. För att behålla sin egendom under reduktionen tvingades hon föra en hård kamp som lär ha krävt både framåtanda och gott affärssinne. 1708 dog hon.

Då var hennes barnbarn Elisabeth Cronström 20 år och nygift med den avsevärt äldre bruksägaren Sebastian Tham. Det är väl troligt att Elisabeth vid flertalet tillfällen hann träffa sin farmor. Säkerligen hann hon också bli väl medveten om farmoderns driftiga arbete och den förmögenhet hon utvecklade vidare de 30 år hon bedrev verksamhet som änka. Det vi känner till om Elisabeth Cronström som affärskvinna och bruksägare senare i livet, talar för att hennes farmor genom sin gärning varit en av Elisabeths förebilder.

Bruksägande i blodet

Elisabeth Cronström föds 1688. Hennes uppväxt är präglad av bruksägande då familjen äger ett stort antal bruk i Bergslagen. Hon gifter sig 1708 i Göteborg med Sebastian Tham i hans tredje äktenskap. Makarna får gemensamt under åren 1709 – 1724 inte mindre än tio barn, trots den väl till åren komne maken. Fyra av barnen avlider i späd ålder. Fem år efter att det sista barnet föds avlider Sebastian Tham. Vid 41 års ålder blir Elisabeth änka – OCH därmed myndig för första gången i sitt liv!

Sebastian Tham är utan tvekan en av Sveriges rikaste män. När han avlider år 1729 slutar bouppteckningen på ett värde av 528 020 daler silvermynt (en summa som motsvarar omkring 97 miljoner SEK år 2015) och i den summan var inte Forsvik inräknat eftersom det fortfarande pågick en process med Anton von Boijs arvingar. Forsvik beräknades ha ett värde av 33 060 daler, vilka skulle motsvara drygt 6 miljoner SEK år 2015). Troligen motsvarar värdet av egendomarna en förhållandevis högre summa idag; ”Stenhuset i staden” – det Thamska huset på Västra Hamngatan 19 i Göteborg – är åsatt ett värde av 10 000 daler silvermynt, vilket skulle motsvara endast två miljoner kronor i dagens penningvärde.

Blir ägare till Forsviks Bruk

I arvsskiftet får Elisabeth Cronström Öjared säteri, Sannum säteri, samt ”Det stora huset i staden” i Göteborg. Hon motsätter sig en punkt i makens testamente och får rätt att även behålla Dala säteri till sina söner. I och med sin myndighetsförklaring får hon den juridiska rätten att själv förvalta sin egendom, såvida hon inte gifter om sig: då skulle hon bli omyndigförklarad igen och all rätt att förvalta sin egendom skulle hon därmed förlora.

Sebastian Thams testamente ger Elisabeths äldste styvson, Vollrath Tham, rätten till Forsviks bruksegendom. När väl den ovan nämnda rättsliga processen med släkten von Boij är avslutad har Vollrath Tham inte råd att lösa ut egendomen. Elisabeth Cronström ser sitt tillfälle och köper då hans andel i Forsviks bruk. Utöver det lyckas hon dessutom under tiden november 1732 – januari 1733 lösa in samtliga av sina egna barns och styvbarns andelar i Forsviks lantegendomar. Hon står till sist som ensam ägare till Forsviks Bruk och lantegendomarna intill.

Kommerserådinna

Elisabeth Cronström benämns med titeln ”Kommerserådinna” i en uppteckning om ägarförhållanden av egendomar. Den titeln kan tolkas vara den kvinnliga motsvarigheten till kommerseråd. Det är sedan gammalt titeln för högre chefer inom Kommerskollegium; vilket från och med 1651 var Sveriges myndighet för handel, industri och sjöfart. Säger inte en sådan titel rentav en hel del om Elisabeth Cronströms maktställning i sin samtid?

Kommerserådinnan Elisabet Cronström styr Forsvik inklusive lantegendomarna Forsvik och Sannum under drygt 40 år. Under dessa år utvidgar hon sitt innehav av fastigheter och köper in både stort och smått i trakten runt Forsvik. Hon förstår vikten av att få tillgång till stora skogsarealer för brukets kolproduktion. Hon visar också en medvetenhet kring nödvändigheten att skapa goda bostäder för sina undersåtar på bruket. På 1730-talet står både Mjölnarbostaden och Smedsbostaden färdiga med fyra bostäder i varje länga.

De står fortfarande kvar och används idag för kafé, museilägenhet och bostäder. Utöver de byggnader som fortfarande står kvar på bruksområdet i Forsvik, så uppför hon ett stort antal byggnader för bostäder, förvaringsbyggnader och verkstäder som inte längre finns kvar men går att spåra från hennes samtids uppförda kartor.

Ville fatta beslut själv

Elisabeths Cronströms eget namn förekommer sällan i några handlingar; hon företräds av någon av sina söner eller av någon som förvaltade bruket eller lantegendomarna. Den bestämda målmedvetenhet hon emellertid visade prov på då hon lyckades tillskansa sig hela äganderätten till Forsvik från samtliga arvtagare, talar för att hon inte skulle låta andra än hon själv fatta besluten; de manliga företrädarna agerade sannolikt enligt hennes beslut.

Efter ett långt och innehållsrikt liv avlider Elisabet Cronström på Sannums säteri annandag jul år 1771, vid 83 års ålder och dödsorsaken är ”vattusot”. 

Vem var Elisabeth Cronström? Det har vi inte så omfattande svar på idag – det finns till exempel ingen privat brevväxling bevarad och inte heller några dagböcker. Därutöver förekommer hon anmärkningsvärt sparsamt i officiella handlingar. Vi vet att hennes styvson Vollrath Tham verkar leva över sina tillgångar. Via rättsväsendets noteringar kan vi se att detta vållade henne ekonomiska bekymmer då hon förlorar en rättsprocess mot styvsonens fordringsägare.

Lågmäld men bestämd

Det enda som vi ännu har hittat om Elisabeth Cronström, utöver affärsstrategier och ägandenoteringar, är att hon ett fåtal gånger står som fadder vid barndop och att hon någon gång skänker en del pengar till kyrkan i Undenäs, vilket inte var märkvärdigt bland hennes samtids förmögna. Var hon månde en doldis; liksom Wallenbergs devis ”Att verka men inte synas”? Hon tycks varken ha haft större bekräftelsebehov eller någon större prestige, utan snarare varit lågmäld men bestämd.

Vetenskapligt ställer vi i vår samtid hög tilltro till de skriftliga dokumenten och det är väldigt tunt av det kring Elisabeth Cronström. Men det finns ytterligare något vi vet med säkerhet via räkenskapsböcker; hon bor främst på Sannum fram till 1760. Därefter flyttar hon till Öjared och bor där en tioårsperiod, men återvänder därefter till Sannum igen.

Kanske var hon bekant med kung Fredrik I och drottning Ulrika Eleonora – vi vet att de övernattade i ”Stora huset i staden”; det Thamska huset i Göteborg, år 1722.

Det finns två porträtt av Elisabeth Cronström - ett från 1708, året hon gifter sig, och ett som troligen är från 1727, vi kan också hitta hennes namnteckning på ett fåtal dokument. Det återstår mycket att forska kring den kvinna som under 1700-talet styrde Forsviks Bruk under nästan 40 år.

Kvinna och brukspatron – vanligare än man tror

Elisabet Cronström var långt ifrån ensam om att vara kvinna och driva ett bruk. Under 1600- och 1700-talen fanns omkring 300 kvinnliga brukspatroner! Sällan är de nämnda i historieböckerna. I praktiken hade brukspatronernas hustrur i själva verket ett långtgående ansvar för godsens skötsel även när maken var i livet, trots att de drogs med en lagstiftad omyndighetsförklaring.

Förutom arbetet med de omfattande hushållsgöromålen, som inte ändrats nämnvärt sedan medeltiden, trädde hon in i makens ställe när han var ute på statliga uppdrag eller krigstjänst. Hon hade insyn i brukets affärer och kunskap om tillverkningsprocesserna. När maken sedan avled förändrades inte arbetet – skillnaden var att hon även fick den juridiska rätten till, och ansvaret för, egendomen. Många av dessa kvinnor var, liksom Elisabeth Cronström, uppväxta i brukssläkter och hade med sig kunskapen från barnsben. De drev sina företag med stor framgång, utökade sina gods och moderniserade verksamheten.

Ofta änkor

I själva verket är det dessa kvinnor, som fram tills nu varit frånvarande i historieskrivningen, som till väsentlig del förde utvecklingen framåt för landets industriella produktion under århundradena som föregick 1800-talets industriella guldålder.

Oftast var de änkor efter betydligt äldre makar; enligt lagen var ju en gift kvinna omyndig. Men en änka hade däremot samma möjlighet och rättighet som en man att driva verksamhet, så länge hon förblev änka vill säga; vid omgifte förlorade hon den rätten! Den svenska adeln var förhållandevis liten och äktenskapsallianserna förgrenade. Släktskapsförhållandena kunde vara komplicerade, med barn från flera äktenskap, arvstvister, oklara ägarförhållanden och rättstvister var inte ovanliga.


Publicerad: 2016-12-05 16:25