Augusta Bäckman ville hellre dö än föda barn som ogift

Att bli med barn före äktenskapet var en skam av gigantiska mått i 1860-talets Forsvik. 27-åriga Augusta Bäckman gick och till med så långt att hon gjorde sitt bästa för att dö i kolera för att dölja att hon var gravid. Samtidigt som hon försökte offra sig själv räddade hon många liv.

Augusta hjälpte de sjuka

Ödet ville inte gå Augusta Bäckmans väg. Hon råkade i den olycka som ansågs vara en av de värsta - hon hade som ogift ung kvinna blivit gravid. Fadern verkade inte vilja ge sig till känna. Detta hände i Forsvik strax innan koleraepidemin bröt ut 1866.

Augusta hade sedan några år varit den person i byn som man kallade på när någon var sjuk eller vid en komplicerad förlossning. Hon ansågs av de övriga byborna besitta magiska krafter. Hon kunde slå åder, koppa och koka mediciner.

Överlevde koleran

När epidemin bröt ut såg Augusta sin chans att slippa visa sin stora synd offentligt. I hopp om att istället få dö kastade hon sig ut i en enorm hjälpverksamhet i de sjuka hemmen. Hon arbetade såväl natt som dag och räddade många från uttorkning och för tidig död med sina mediciner och dekokter.

Men ödet ville inte heller denna gång gå Augustas väg – hon överlevde kolerans härjningar och den 11 mars 1867 födde hon dottern Regina, som betecknas OÄ, oäkting, i kyrkoboken.

Klarade sig själv

Kyrkan hade en fördömande syn på kvinnor som födde barn utom äktenskapet och ansåg dem ha begått lagbrott som skulle bestraffas. Augusta tycks trots detta ha fattat mod och bestämt sig för att skapa ett drägligt liv för både sitt barn och sig själv, fast besluten att de skulle leva ett liv tillsammans.

Moderskänslorna tycks ha tagit överhanden hos Augusta efter att hon fött sin lilla dotter. Vanligt vid denna tid var att de ogudaktiga och förskjutna unga kvinnor som födde barn utan att vara gifta blev omhändertagna av någon ogift man som förbarmade sig över henne och ingick äktenskap med henne. Men så var icke fallet med Augusta Bäckman! Hon skulle förbli ogift resten av sitt liv. Hon fann ett rum i ett av husen på Kilebovägen intill Forsviks bruk. Där skapade hon ett hem för sig och sin lilla dotter Regina. 

Synålar över pannan

Augusta försörjde sig med den yrkesroll hon slagit in på några år tidigare; hon fortsatte att ta hand om de sjuka i Forsvik. Man anlitade också henne hellre än barnmorskan när man skulle föda barn. Det var först till Augusta man vände sig, och om tid fanns kunde även prästen komma. Många hade svårt att så där i elfte timmen passera till det eviga livet. Augusta fann alltid på råd; hade till exempel personen haft för vana att arbeta söndagar, löste Augusta detta genom att bryta av synålar över pannan på sin patient och låta bitarna falla ned. Metoden lär ha varit ofelbar!

Dottern studerade i Stockholm

Hon uppfostrade Regina till en självständig och försigkommen ung kvinna. Augusta överförde sina kunskaper för vård, medicinala metoder och dekokter till sin dotter. Snart arbetade de sida vid sida.

När Regina var 20 år beslutade hon att resa till Stockholm för att lära sig mer om att vårda sjuka och återvände därefter till Forsvik och fortsatte sin mors yrkesbana och samhällsinsats.

Segt virke

Att Augusta blev respekterad så småningom trots ”utsvävningen” tidigt i livet är sannolikt, även om en och annan alldeles säkert hade en fördömande blick riktad på henne. Oavsett vilket så satte hon sig över andras dåliga omdömen och visade sin omgivning att hon var av ett virke som inte gick att knäcka i första taget.


Publicerad: 2016-12-05 16:25