Flyttfåglar med vingar över världen

  • Bofink. Foto Anders M Nilsson.
    Bild 1 av 4
  • Bofink på stubbe. Foto Anders M Nilsson.
    Bild 2 av 4
  • Ladusvala. Foto Anders M Nilsson
    Bild 3 av 4
  • Tranor. Foto Anders M Nilsson.
    Bild 4 av 4

Västsvenska flyttfåglar gör någonting många drömmer om – de lämnar Sverige under vinterhalvåret och bosätter sig på varmare breddgrader. Men varför ser det ut så? Välkommen på en luftburen odyssé från norr till söder och tillbaka igen.

Varje sommar häckar cirka 70 miljoner fågelpar i vårt land. Ungefär 60 miljoner av dem tillbringar inte vintern hos oss. Men under hösten flyttar omkring 500 miljoner fåglar söderut över södra Sverige, det vill säga långt fler än de som återvänder efter att ha häckat här. En betydande del av det stora antalet flyttfåglar utgörs av årsungar som ger sig ut på sin första långresa.

Lättviktiga kosmopoliter

För en ladusvala på nitton gram eller en lövsångare på åtta gram som kläckts ur ett bo någonstans på västkusten kan resan sträcka sig uppemot tusen mil över det väldiga Sahara och ända till södra Afrika. En annan stor grupp flyttfåglar kommer från häckningsplatser långt norrut på den ryska tundran eller Grönland och passerar bara Västkusten på väg till och från sina övervintringsplatser på den europeiska kontinenten eller i Afrika.

Tur och retur från norr till söder

Förmågan att flyga har gjort det möjligt för fåglar att effektivast möjligt nyttja tillgängliga födoresurser. I norr är det gott om mat under sommarhalvåret. Genom att flytta upp från södern slipper flyttfåglarna att konkurrera om maten med sydliga stannfåglar. Mätta föräldrar orkar föda upp större ungkullar än hungriga.

Men under vinterhalvåret blir det dåligt med mat uppe i norr och det blir dags att styra kosan söderut igen. Kan de där extra ungarna verkligen uppväga långresans alla strapatser och umbäranden två gånger om året?

Vägvinnande resenärer

Uppenbarligen är fördelarna med flyttningen större än nackdelarna. Annars skulle inte den stora majoriteten av våra fåglar ägna sig åt den. Men hur kan den löna sig? En liten mus med samma vikt som en ladusvala springer med fyra gånger lägre energiåtgång än vad som går åt under svalans flykt. Det är dyrt att förflytta sig i luften – men vägvinnande!

I runda tal flyger en fågel tio gånger snabbare än ett däggdjur springer. Transportkostnaden räknad som energiåtgång delad med avstånd blir då tre gånger högre för en springande mus än för en flygande svala.

Flyktens snabbhet och goda transportekonomi innebär med andra ord att det trots resans alla vedermödor är en god affär för fåglarna att fortplanta sig i norr och övervintra i söder.

Vissa ger sig av, andra stannar kvar

Lövsångare och bofink är de vanligaste flyttfåglarna i Västsverige. Rödhaken kommer som nummer tre, men är inte en lika utpräglad flyttfågel. Många fåglar väljer också det något enklare alternativet – att övervintra i människors trädgårdar där de förhoppningsvis bjuds på både frukost och middag, gärna i form av frön, talgbollar, russin, äpplen eller havregryn.

Vill du veta mer?

Klicka här för att läsa mer om flyttfåglar på Naturhistoriska riksmuseets webbplats.

Kontakt

Leif Lithander, intendent på Göteborgs naturhistoriska museum.
Tfn: 010-441 42 46
E-postadress

Senast uppdaterad: 2016-11-16 12:27