Skolans kulturarv - då, nu och i framtiden

  • Bild 1 av 4

    Gunnlereds folkskola i Sätila är ett typexempel på hur skolor byggdes efter typritningar i slutet av 1800-talet. Den uppfördes 1880 med lärarbostad på övervåningen. Av stort kulturhistoriskt värde är också uthuset med avträden (utedass) och brygghus, något som är väsentligt att bevara för förståelsen av äldre tiders skolmiljöer som denna. Skolan var i bruk till 1957, då en centralskola byggdes i Sätila. Foto: Ola Erikson

  • Bild 2 av 4

    Torestorpskolan är ett välbevarat exempel på en så kallad centralskola, en typ av skola som det byggdes många av under 1950-talet. Den ritades av lantbruksförbundets byggnadsförening 1951. Från början fanns här två byggnader innehållande skolsalar samt lokal för träslöjd. Typiskt för centralskolorna är de förskjutna byggnadsvolymerna och de tegelklädda fasaderna. Foto: Ola Erikson

  • Bild 3 av 4

    Den före detta småskolan i Senås från 1893 ser i stort sett ut som den gjorde i början av 1900-talet. Klassfotot är taget på 1930- eller 40-talet. Vedboden med utedass finns kvar än idag liksom en jordkällare som fungerade som lärarens kylda skafferi.  Byggnaden är ett karakteristiskt exempel på hur folkskolor ofta utformades och placerades i slutet av 1800-talet

  • Bild 4 av 4

    Örby gamla skola från 1904. På första våningen fanns en sal för småskolan och en för folkskolan, en konfirmationssal och ett kommunalrum. Lägenheter för folkskolläraren och småskolläraren fanns på andra våningen. I en intilliggande byggnad fanns slöjdsal och utedass. Foto: Ola Erikson

Klassrum, bänkar och korridorer, alla har vi varit där. Alla har vi en relation till skolan. Det tog Marks kommun fasta på i jobbet med sitt nya kulturmiljöprogram - och man gav Västarvet i uppdrag att inventera kommunens skolor. Kartläggningen har resulterat i en skrift om skolans historia.

– Jag hoppas att skriften kan funka som en ögonöppnare för det här kulturarvet. Att människor kanske kan se på skolan med nya ögon, säger Västarvets bebyggelsesantikvarie, Carina Carlsson.

Skolan är inte bara en plats för kollektiva minnen och berättelser, byggnaderna i sig skvallrar också om olika tiders samhällsideal. Till exempel om synen på barn och undervisning, om lärares och lärarinnors status, och om den betydelse skolan haft i lokalsamhället under mer än 150 år.

– J­­ag tyckte att det var väldigt intressant att arbeta med detta. Inte bara för att skolan står för ett viktigt kulturarv, utan också för att det handlar om barnens kulturarv. Det är inte så ofta man lyfter det, säger Carina Carlsson.

Skolor bär också på byggnadshistoriska och arkitektoniska värden som kan vara en utmaning för kommunerna att bruka och förvalta. Barnkullar växer och krymper. Nya pedagogiska modeller kräver mer flexibla lokaler. Krav på god arbetsmiljö och tillgänglighet gör att man behöver bygga om och anpassa. På många håll centraliseras också skolverksamheten och tidigare skolbyggnader får helt andra funktioner. Carina Carlsson hoppas att kartläggningen av skolornas kulturhistoriska värden kan fungera som vägledning för de som arbetar med dessa byggnader i Mark.

– Jag hoppas att förutsättningarna har blivit bättre att vårda och utveckla skolorna varsamt oavsett vad de används till, säger hon.

Kartläggningen utgör en del av Marks kommuns nya kulturmiljöprogram. I skriften Skolor i Mark. Då, nu och i framtiden, kan man läsa mer och följa med på ett historiesvep till elevers och lärares vardag från gångna tider fram till idag.

– Det är ett bra exempel på hur man kan utveckla innehållet i ett kulturmiljöprogram för att göra det mer populärt och nå ut med kunskaperna, säger Carina Carlsson.

KONTAKT

Carina Carlsson
A
ntikvarie, Västarvet Kulturmiljö
E-post: E-postadress
Mobil: 0730 - 88 72 60

Senast uppdaterad: 2016-10-13 11:40