Västarvet - Vi berättar Västsveriges historia.
Loholmens borgruin
Borgen på Loholmen i sjön Anten byggdes någon gång under 1200-talet. Idag finns nästan ingenting kvar av borgen, vilken på sin tid var större än såväl Dalahus som Torpa Stenhus och Glimmingehus.
Borgen är byggd på minst fem terrasserade ytor. Själva borgen bör ha legat på den högst belägna ytan, troligen med ett kärntorn. Huset var byggt med tegel i tak och golv. På en annan terrasserad yta låg något som verkar ha varit en förborg med vallar på övriga terrasser som ringar in den inre borggården.
 
  
Resultat av de marinarkeologiska utgrävningarna. Upphovsman Björn Dahrén (Bilden är beskuren.)
  
Av de dendrokronologiska dateringarna att döma började bron ut till Loholmen anläggas våren 1301 eller strax därefter. Stenkistor som brofundament finns på sjöbotten. Dessa har undersökts av ett dykarteam från MASG ledda av två arkeologer från Bohusläns museum. Bron ut till holmen har varit 4 meter bred och 220 meter lång med 11 stenfundament/stenkistor som är 3,5 meter höga med en spännvidd av ca 15 meter mellan fundamenten. Träslagen i brokonstruktionen har varit ek och ask. 
 
På Loholmen hade man möjlighet att bevaka de viktigaste vägarna i området. Vägen över Risveden från Skepplanda gick fram vid Kvarnabo och vid Gräfsnäs kunde man även kontrollera vägen från Lödöse. Via Mellbyån kunde man sedan ta sig upp mot Sollebrunn (Erska) och vidare.  
 
Stenen flyttades och återanvändes
På grund av diverse personliga önskemål och, kanske främst, försvarstekniska skäl blev Loholmens placering på en ö i Anten till slut inaktuell. Istället menade Sten Eriksson (dåvarande herren på Loholmen) att bygden skulle vara bättre betjänt och bättre försvarad om han fick bygga ett modernare slott i Gräfsnäs istället. Han ville placera det nya slottet där vägen från Göta Älvdalen och Lödöse kom fram från Risveden. Det var den vägen som danskarna gång efter annan tycktes välja för att härja och plundra Västergötland.
 
Slottet och dess läge verkar ha fallit Gustav Vasa i smaken för han skrev ett kungligt dokument den andra april 1550 där Sten fick byta till sig tvenne gårdar mot likvärdig mark. En hel by jämnades med marken.  
 
Det ryktas att Loholmen slutade sina dagar på grund av en brand, men inga brandlager har kunnat lokaliseras. Troligtvis har stenen forslats över sjön för att återanvändas i slottsbygget i Gräfsnäs.  
 
Idag ser man inte så många spår av borgen på Loholmen, men om du tittar noga kan du se rester av en jordkällare och ett brofäste.
 
Vägbeskrivning
Loholmen är belägen i den norra delen av sjön Anten.
Sommartid kan ön inte besökas, den är fridlyst på grund av det rika fågellivet. Övrig tid tar man sig dit med båt. Lättast är att gå i land från Ruushållet.
Borgar i Västergötland
Den äldsta borgen i Västergötland är ett försvarstorn i anslutning till en kungsgård i Lödöse. Större borgkomplex med garnison börjar komma under 1200-talets andra hälft. Västergötland är Sveriges borgrikaste landskap eftersom det utgjorde Sveriges stötsida mot väster mot Danmark och Norge.
Kärntorn är ett centralt försvars- och bostadstorn i medeltida borg. Ursprunget till den medeltida borgens kärntorn var ett kraftigt försvarstorn, en så kallad kastal, utan någon omkringbyggd borg. I Sverige har ofta begreppet barfred använts. Ett exempel på ett sådant är Kärnan i Helsingborg.
Källa: Wikipedia
Dendrokronologi (av grekiska dendro = träd, chronos = tid) är en metod att datera träd med hjälp av deras årsringar.  Det vanligaste är att man mäter bredden på varje årsring i ett trädprov, och jämför denna serie siffror med mätserier från andra träd. Genom att utgå från träd med ett känt årtal för den yttersta ringen, kan man successivt bygga upp en referensserie bakåt så långt man har tillgång till träprover. Med hjälp av en sådan referenskurva, kan man datera andra träprov, ofta med mycket stor säkerhet, och såvida den yttersta ringen under bark är intakt, kan man fastställa när trädets tillväxt upphörde på året (och i vissa fall på årstiden) när.
Källa: Wikipedia
Källor och litteratur
Rune Ekre, 1992, Borgar från forntid och medeltid i Västsverige.

Thomas Bergstrand, Rapport 2003:31, Loholmens borgruin RAÄ 2, Bohusläns museum.

Folke Wernstedt, 1957, äldre svenska frälsesläkter, Stockholm

Informationssystemet om fornminnen (FMIS), 1983, RAÄ2, Långareds sn, Alingsås kommun
 
Om cookies 
Om upphovsrätt
Tyck till om sajten!
Vi vill höra din åsikt - ris eller ros spelar ingen roll...